diary, dearest.

Längesen jag skrev här nu. Skriver typ 2 ggr i månaden? Haha. Ska försöka börja skriva igen så jag har något att se tillbaka på senare. Livet är som vikten, upp och ner,ner och upp. Jag blir nästan yr. Medicindosen ligger nu på 60mg Fluoxetine och 20 mg atarax om dagen. Lindrande ibland,oftast inte. Igår som var den 6 oktober så mådde jag bra. Jag och älsklingen hade en supermysig dag som bestod av bad i badkaret,promenader med hunden, massage och liknande intima aktiviteter. Det var en bra dag och en som jag vill minnas. Sist jag var i kyrkan så bröt världens största panikattack ut helt plötsligt. Var tvungen att gå därifrån PLUS att jag behövde skada mig och bli jättefull för att komma till ro.
Idag just i skrivandes stund så sitter jag i vänthallen på St eriks ögonsjukhus där älskling precis har opererats för sitt öga. Själva operationen gick rätt så fort men jag vet inte om han har väckts än eller om det har glömt bort mig för jag har snart väntat i 1 timme efter att han skulle vart klar. Så jag har lite små ångest och vill bara få se honom och krama om honom. Jag älskar honom med en sån våldsam kärlek.

20131007-100256.jpg
älskälskling

Advertisements

stackars lilla barn

BRA DAG.
Började dåligt, men älskling är så bra på att göra mina dåliga till bra. Släktkalas, inkl massa mat, öl,vin,bullar,tårta. Åt så lite som jag kunde komma undan med. Gick desto värre med fikat. Blev ett besök till toalettstol. Men bra dag endå. Öl med fina Lina, och är på väg hem till älsklingen nu igen.
Korv och godisnappar i magen. Men skulle inte kunna bry mig mer. Full och glad!
Ska hetsa hamburgare, pizza,godis när jag kommer hem. Hälsa på toaletten igen. MYS.
Lördag den 1 September 2013

20130901-011153.jpg

fobia

Finns det något som heter “att-svälja-medicinfobi? För isf har jag så galet det. Har ju blivit så otroligt mycket bättre på att ta mina meds nuförtiden, och har insett att det faktiskt gör skillnad om jag tar dom eller inte. Men FY vad jag hatar att svälja dom! Skulle svälja alla 3 tabletter nyss så satte huvudet under kranen i badrummet och skräckscenariot:dom gick aldrig ner och började lösas upp i munnen och svalget. Så jag spydde upp allt i handfatet och nu ligger jag här med äcklig medicinsmak i hela munnen/halsen. Försökte gurgla med tandkräm och vatten men det vart bara värre.
Egentligen borde jag har väntat med att ta dom till frkostkaffet, men jag vill alltid försöka ta dom så tidigt som möjligt på dagen så dom inte riskerar att åka upp med frukost-hetsen.
Ska jag kanske väga mig denna morgon? Får se om jag vågar väga mig på hjärtats våg. Brukar ju skilja ett par kilo beroende på vilken våg man använder..

Smärta vs kärlek

Befinner mig just nu hos finaste pojkvän, dock är han inte här just nu så jag är ensam hemma hos honom och har vart det typ hela dagen. Jag har haft några dippar sen jag kom hit men älsklingen är så fin och tar hand om mig. Jag längtar tills medicinen får mig på rätt bana igen så jag kan bli en människa igen.
Hjärtat är och klipper sig just nu och jag skulle följt med men jag orkade verkligen inte. Har bara legat i sängen typ hela dagen, och nyss var jag ute och tog en cigg. När jag kom tillbaka in så tog jag tröst hos rakbladet. Sen la jag om mina andra sår och nu ligger jag och tittar på big bang theory och längtar tills hjärtat kommer tillbaka så jag kan rycka upp mig lite.

20130808-162753.jpg

20130808-162826.jpg

HAT

Dumma äckliga feta kropp. Jag vill skära dig sönder och samman och mata dig till vargarna. Jag hatar dig så innerligt. Och du, lögnaktiga våg, HUR vågar du ge mig falska förhoppningar och ljuga så?!!
Med vänlig hälsning, FETTOT.

found a way to let them in

Läkarbesöket gick helt okej. Lite stelt i början då han bara satt tyst och tittade på mig när vi precis satt oss, typ som att han väntade på att jag skulle börja prata.
Men det gick bra, berättade att jag hade en jobbig kväll igår och sådär. Efter att jag hade berättat situatioen och hur jag kände så sa han typ att det inte är så konstigt att jag har svårt att vara själv,samtidigt som jag har svårt att vara med andra människor. Och att jag måste hitta någon typ av balans, så det var ju vettigt.
Han ökade även sjukskrivningen en månad till ungefär, och så pratade vi om ifall jag ska vara typ deltidssjukskriven året ut. Men det ska jag typ ta sedan med försäkringskassan.
Jag är nu på väg hem till mina föräldrar för att hämta lite grejer och se om släktingarna från norrland är hemma. Jag är så himla hungrig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ni vet när det känns som att magen är totalt inåtvänd? Jag känner att jag måste börja att uppskatta hungern och allt som hör till, gjorde det förut och kunde njuta av alla domningar i kroppen och yrseln men nu när jag är i en extrem hetsperiod så är det svårare att avstå maten. Men jag ska äta lite när jag kommer hem, typ rostat knäckebröd med ost och en kopp te på det. BÄSTA LUNCHEN.
Jag måste bestämma mig redan nu att jag inte ska hetsa när jag kommer hem dit. Även om ingen är hemma.
MIA, DU ÄR INTE VÄLKOMMEN IDAG.